Ellie kom inte fram idag när jag kom hem, vilket aldrig har hänt förut. Det resulterade i att jag sprang runt och grät samtidigt som jag ringde till alla för att få tips och letade efter Ellie. En timma efter att jag kommit hem hittade jag henne äntligen, hon har hoppat ner från balkongen. De kanske inte låter som något konstigt, förutom då att vi bor på 3:e våningen och Ellie endast är 6 månader gammal. Men som tur är har vi gräs under oss. Hon verkar må bra, det är inget annorlunda med henne. Hon busar, gosar, äter och dricker som vanligt. Ligger just nu på min mage och spinner. Har pratat med en veterinär som säger att vi ska avvakta och om något inte står rätt till är de bara att åka upp, vi har dygnet runt veterinär bara 10 minuter ifrån oss. De enda jag är rädd för är att hon skulle ha inre blödningar, men känns som att hon skulle bete sig annorlunda då. Och hon är precis samma glada busiga kattunge som vanligt. Jag däremot kan knappt sluta gråta, tror ingen förstår hur mycket jag klandrar mig själv och hur dåligt jag mår över detta... Kommer förmodligen inte kunna sova inatt, vet sa att jag måste hålla ett öga på Ellie, så kommer inte heller kunna jobba imorgon. Men de är som det är, så länge Ellie mår bra så mår jag bättre ♥♥♥♥♥♥